Fornminnen

Kung Ranes hög Vid flistads kyrka

Utgrävning av högen 1915 gjorde skolläraren Karl August Nyström och skolklassen i Flistads skola. Tyvärr så blev de avbrutna dagen före de skulle öppna graven. Detta av en man som varit i Amerika, och blivit något av socknens samvete.


 

Så här skriver kyrkoherde Axel Luth 1760 om bönderna i Flistad och Götlunda.

Åkerbruket drivs här med stort flit och omtanke I Flistad och andra  ställen, runt Götlunda växer all slag säd. Skörden ger upp till 7 kornet medelgod på jord, oftast 10: e på de mest utsökta ställen. Flistads finns mest lera och djup matjord.  Lin sås här på len mulljord, hampa vid köksträdgårdar. Tobak odlas här och där på någon plats invid husen. Potatis vill föga trivas på lerjorden. Humlegårdar, kryddgårdar och små trädgårdar finns mest hos skattebönder. Boskapsskötsel idkades med stor fördel i Götlunda socken. Produkterna förs till Göteborg, där de utbyttes mot sill och salt. Mest handlas med egna produkter av spannmål, transporteras till och avsättas i Kristinehamn och Filipstad men ochså till Borås och Göteborg. Bönderna är förståndiga, arbetsamma och tilltagsna. De levde gott både i fråga om mat och dryck. Då Det gäller kläder är de snygga,och anständiga allvarsamma och Brukar gå i vadmal med häktar. Nyligen (år 1761) har de begynt bära gröna och blå underkläder med Älghuds eller Renhudsbyxor.


kroken

Denna hemlighetsfulla plats Öster om Tidan ”Torpomad” återfinner vi denna märkliga ruin från forntiden. Byggnaden har en längd på 30 m. och 20 m. bred. Under århundraden så har mängder av huggen sten använts till andra byggnader i området, men fortfarande så kan man se ytterväggar men även rumsindelning. När man går in igenom två stora portstenar behöver man ingen fantasi för att höra historiens vingslag. Hur detta monument blivit så totalt ignorerat och bortglömt är även det en gåta. Några hundra meter från ruinen finns stenåldersgravar. Namnet Torpomad kommer från asa guden Tor.


 

Runstenen

Runstenen
På kulturreservatet Sörgårdens marker finns också Skövdes enda runsten. Den har inskriptionen: Grim reste sten efter Haldan frände sin, och är sannolikt från vikingatiden, d v s över 1000 år gammal.


 

Nunnekullen

I folkmun berättas om Nunnekullen som ligger Mellan Götlunda och Snarva. Förr så hette det snärvad kommer av ordet och snar vad. Därifrån ledde nämligen en spångväg över kärret till Götlunda. Det är alltså efter denna snarväg som byn namn Fick sitt namn. I äldre tider gick en väg, den sk. Bjärkastigen från Götlunda över nunnekullen till Odenslunda. Så här skriver P: E Lidnskog tryckt 1814. Uti snarva äng i Flistads socken har på en kulle ej längesedan synes ruder efter hus eller byggnad, som Skall Varit kapell, det en fru eller Jungfrun i forntiden skall uppbyggt. Här har de nästliggande åkrar ännu bära namnet kapells-Lindor. Ett fönster skall upphittades. Lagman i Vadsbo Carl Ulfsson testamenterade år 1389 hela snarva till Alvastra kloster. Vem var då Carl Ulvsson? Son till Ulf A Björnsson (Sparre av Tofta) blev riddare 1355. riksråd 1356 lagman i Uppland omkring 1360 talet. Dog 17 / 2 1408 vid 90 års ålder, begraven i Vadstena 1410.


 

Askeberga                                                             Tavlan målad av David Flury

DSCN3108

eller det ursprungliga namnet asgudsbäck Vad denna plats har varit eller i vilket syfte den är byggd är ingen som vet i dag. en skeppsformad stensättning av 24 stenar på vardera 25-30 ton. daterad till 400-500 år e.Kr (folkvandringstiden) Vid denna tid så sträckte sig Odens sjö (Östen) fram till denna plats. Det var här som biskop Järp- Ulphs fick bönderna att betala vart tionde i skatt år 1190 till kyrkan. Kronan inlöste en guldring som upphittades här 1780 för 400 daler. Ett välbesökt turistmål som låter fantasin få fritt spelrum över denna fornnordiska plats.

 

DSCN2661 (2)

 

Sanningen om skepp sättningen i Askeberga.

Det var Kung Artur den andre som lät bygga den stora skepp sättningen i Askeberga till engelsmännens förnöjelse och trevnad.                                           Det börjar med en flotta kom seglande uppför floden Tide. Folket som kom var från öriket som i dag kallas för England. Vid framkomsten till Lunne möttes dessa modiga resenärer av de stora forsarna. De beslutade att fartygen skulle dras på land, de visades till en plats som kallades för Askeberga vid Odens sjö, ”så skedde”. Men man hindrades av ytterligare ett vattendrag, här måste de bygga en bro för skeppen. Vattendraget kallas i dag för skeppsbro bäcken. Väl framme vid Askeberga beslöts att detta skulle bli en övervintringsplats, för vinter var i antågande, sjöar och vattendrag skulle snart vara isbelagda. Man blev väl mottagen av bygdens folk, så man beslöt att bygga en minnesplats liknande de som fanns i sitt hemland som tack för att de blev så väl mottagna. Men framför allt att hylla deras gud Uller solens gud.  Men de var i Asagudarna land, platsen var redan deras kultplats så snart skulle de modiga sjöfararna återta sin resa och falla i glömska, endast stenarna skulle minnas om deras besök som vi i dag så förundras över.

”Den Olympiska solguden Ullers skepp hade 24 stenger = 24 stenar betyder 24 timmar ett solvarv.”

Den Olympiska solguden firades  två gånger om året. Först vid midsommar med lekar och dans. Då satte de mast på skeppet icke korset som vi har, de hade en bom i underkant som liknade ett segel. Solguden firades även den 24 december med midvinterblot eller julen som det också kallades efter Kejsar Julijus på 1100 talet. Då skulle de hälsa solen välkommen tillbaka. Tidigt i ottan gick de med bloss i händerna till skepp sättningen där de kastade blossen i en hög. Midvinterblotet skulle vara en ljusets högtid. Vid midvinterblotet stektes helstekt gris, man åt,  drack och hade det bra. Dessa högtider firar vi än i dag.

 

 


 

Helgeholm lär fått sitt namn efter någon Helge, som har sin gravhög bara några meter från stugan. Graven är daterad till 800 talet.

Fabriken Helgeholm - Kopia (2) - Kopia

 


 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vads bro

På vänster sida Kyrkan syns den Wadmanska villan och den lilla drängstugan. Huset på höger sida bodde byskomakaren Hassel och hans hustru Inga